Färdbeskrivning – en resa i tid och rum 11/8 2001

Med hänvisning till uppgifter i årsboken Gård och Släkt 1998.

Stjärneberg, förr Löt, stor by, f.o.m. 1630-talet säteri, från medeltiden och fram till 1909 utgård under Fogelvik (med kortare avbrott under 1600-talet). I samband med Fogelviks styckning 1907-09 köptes egendomen av Karl Anton Gustafsson från Danebo (se under tabell 16) och han innehade egendomen till 1917 då han köpte Hellerö säteri. Han drev även Stjärnebergs lanthandel (numera nedlagd affär vid vägkorset). 1906-09 ägde Karl Anton även granngården Kattedal. (se sid. 146-49)

Härad köptes från Fogelvik 1906 av Karl Antons bror Carl August Gustafsson från Danebo (tabell 17), bosatt i Gållösa. Härads gård var utarrenderad och såldes redan efter ett par år. Sonen Martin Gustafsson ramlade ner från ladugårdstaket vid Härad och bröt näsbenet och fick som minne en något ovanlig näsprofil. (se sid. 146)

Gållösa (Ekströmsgården) ägdes 1860-70 talet av GM: son i Stinghult Carl Gustaf (tabell 26) och 1892-1913 av Carl August Gustafsson, uppväxt på Danebo och död på Tåby gård, Ö Ryds socken. Under hans tid, i samband med byggandet av järnvägen till Valdemarsvik 1903-05, öppnades det stora grustaget som var i drift nästan hela seklet. De knappt tonåriga sönerna Mats och Martin fick köra många grusresor till köpingen. (se sid. 136-141)

Vammarsmåla med marknadsplats hörde till Fogelvik från medeltiden ända fram till 1802 och har upplåtit sin mark till en stor del av Valdemarsviks tätort. Gården har ägts av Hans Svensson och hans maka Gunborg Gustafsson, bördig från Tåby gård i Ö Ryd (Martin G:s dotter). Mangårdsbyggnaden ägs nu av sönerna Christer, Anders och Bo.

Sandvik som ligger vackert vid Valdemarsviken har också hört till Fogelvik till början av 1800-talet. Här hämtade Anders Gustafsson från Danebo (tabell 19) sin hustru Sigrid Pettersson 1899, som var brorsdotter till August Petersson (Malmberg) på Åbäcksnäs. Sandvik såldes ur Petersonsläkten på 1990-talet. (se sid. 134-136)

Vångsten, Vikeboda, mycket vackert beläget vid Valdemarsvik, ägdes av Inga Lisa Jonsdotter (som erhållit Danebo i bakarv efter sin dotterdotter Hilda). Vickeboda överläts omkr. 1890 på hennes dotter Ida Andersson gm Carl August från Danebo, men makarna sålde snart gården i samband med köpet av Gållösa. (se sid. 136)

Vångsten Björngård, Bygget, några hundra meter norr om vägen, utflyttad gård från Vångstens by i samband med laga skifte i mitten av 1850-talet. Gården hade köpts 1853 av Gustaf Mattsson på Danebo. Mattsson flyttade till Bygget 1856 och dog här 1869. Därefter övertogs gården av dottern Gustava (tabell 66) gift med Jonas Holmlund från Vångsten Storgård. Jonas blev sinnessvag på äldre dagar och togs in på Vadstena hospital. Makarna hade inga barn och ärvdes av syskon och syskonbarn. Bygget köptes av ägaren till Danebo, Carl August Magnusson (se sid. 105-106, 130)

Hosum Storgård belägen högt mitt i byn. Gården köptes 1883 av Johan Gustaf Larsson från Skedshult. Den arrenderades första åren av hans kusin Nils Magnus Nilsson, senare Skattgården (tabell 47), därefter brukade han den själv något år tills han utarrenderade den till sin kusins son Carl August Gustafsson från Danebo (tabell 17). Larsson tvingades 1889 sälja gården och flyttade senare till Hagsätter i Skärkind och C A Gustafsson flyttade 1893 till Gållösa.
Senare har gården ägts av bl.a. kommunalrådet Bengt Magnusson. Brukningscentrum och en del av marken är åter i Danebosläktens händer genom syskonen Magnusson från Hosum Uppgård.(se sid. 131, 136)

Hosum Skattgård som ligger bredvid Storgården kom till Danebosläkten genom Nils Magnus Nilssons gifte 1886 (tabell 47). Han var son till Susanna i Öndal och hans andra hustru Anna Lovisa Pettersson (tabell 39) var dotter till hans moster Anna Katarina i Himmelsrums son, Gustaf Pettersson i Kulla, Vångsten. Gården övertogs senare av sonen Arvid Nilsson och ägs nu av dennes dotter Siri Lindblom. (se sid. 117-119)

Hosum Uppgård som ligger längst i norr i byn, kom i släkten genom Johan Gustafsson från Danebo (tabell 18) som köpte gården 1907 efter att han arrenderat Gryts prästgård Forshem i 17 år. Johan blev senare även ägare till Edsgården och Danebo samt var även en kort tid ägare till Fredriksnäs säteri tillsammans med brodern Karl Anton. Uppgården ägs nu av hans barnbarns barn Thomas och Mikael Magnusson. Nuvarande mangårdsbyggnad är uppförd efter brand 1943.(se sid. 141-144, 158)

Gryts kyrka och kyrkogård. Gryts nya kyrka stod färdig 1798 och är bl.a. uppförd av tegel från Kattedals tegelbruk under Fogelvik. Gustaf Horn ägde många gårdar i Gryts socken och skänkte mycket till kyrkbygget. Väster om vägen ligger gravkapellet som utgörs av en del av den gamla medeltida kyrkan samt gamla kyrkogården.
På gamla kyrkogården finns den enda bevarade graven efter alla av Gustaf Mattssons 10 barn. Det är en stor ståtlig sten till minnet av hans yngsta son August Gustafsson (1827-1874) på Danebo (tabell 67) och dennes dotter Hilda Gustafsson (1865-1884) som tidigt blev föräldralös och växte upp i Gryts prästgård hos prästen Hällströmer.
På kyrkogården finns även bevarade stenar efter Emma Larsdotter i Danebo med familj.

Snäckevarp fd sjögästgivaregård, köptes omkr. 1855 av GM:s son Anders Gustafsson (tabell 30) som var gift med en ung änka Anna Catharina Andersdotter i Hula, vars dotter i första äktenskapet gifte sig med den smått legendariska riksdagsmannen Anders Magnusson i Lervik med öknamnet Lergöken. Anders dog redan 1858 endast några månader efter att han avlagt domareden som nämndeman. Snäckevarp övertogs av dottern Anna Charlotta och mågen MP Svensson. Svensson sålde gården ur släkten 1903 till handlanden CV Söderström. Anders andra barn, sonen Anders August blev sedermera arrendator på Kårebo och avled 90 år gammal 1938 på Ramsdal, antagligen som den sista av alla GM:s barnbarn. (se sid. 107-113)

Åbäcksnäs säteri vackert beläget vid saltsjön ägdes 1884-1910 av godsägaren August Petersson (Malmberg) som var förmyndare för Hilda Gustafsson på Danebo. Petersson hävdade med kraft och skicklighet sin klients intressen vilket bl.a. innebar flera processer med övriga arvingar efter GM:s änka Anna Hansdotter. Striden gällde bl.a. en revers om 7000 kronor, som kommit på avvägar. På säteribyggnadens vind fann på 1950-60-talet dåvarande ägaren Hans Malmberg en hel del papper från Gustaf Mattsson och Danebo som numera är återbördade till gården. (se sid. 127)

Sandbäcken var ett av Danebos många torp och är beläget ca 4 km norr om gården. Torpet innehades f.o.m. mitten av 1840-talet av GM:s äldste son Johan Gustafsson (tabell 20) som var gift med en ung änka Inga Katarina Öhman på en gård i St. Syltvik. Johan hade ständiga penningbekymmer, men erhöll hela tiden hjälp av fadern så länge han levde och flyttade först ett par år efter dennes död 1871 från torpet och avled 1876 på torpet St. Bohult i Tryserum. (se sid. 104, 122)

Danebo var en utgård till Åbäcksnäs säteri till 1829 då gården inköptes för 16000 rdr av Gustaf Mattsson. Han, hustrun Anna och de minderåriga barnen bosatte sig på gården i mitten av 1830-talet. 1856 övertogs Danebo på arrende av yngste sonen August Gustafsson (tabell 67) som var framgångsrik jord- och skogsbrukare med bl.a. en egen skuta som gick med gårdens produkter på Norrköping och Stockholm. Han byggde ny mangårdsbyggnad på gården 1862-63. Vid August tidiga bortgång 1874 ärvdes gården av enda barnet, 9-åriga dottern Hilda som blivit moderlös blott tre veckor gammal!
Hilda avled blott 19 år gammal 1884 och Danebo ärvdes då av hennes åldriga mormor och övertogs senare av dennas son i hennes andra gifte, hemmansägaren och skepparen Carl August Magnusson. Han sålde gården ur släkten 1907 till garverifabrikören Lundberg i Falerum. 1913 kom gården åter i släkten när Hildas kusin, Emma Larsdotters son Karl Anton Gustafsson på Stjärneberg, köpte gården på konkursauktion. Karl Antons far, Anders Alfred Gustafsson hade arrenderat torpet Sandbäcken och senare hela Danebo, så Karl Anton var uppvuxen på och väl förtrogen med gården. 1933 överlät Karl Anton gården på sin äldre bror Johan i Hosum. Gården ägs nu av dennes dotterson Hans Gösta Bokvist. (se sid. 101-107, 127-130, 158)

Storgatan 48, fd tomt 24, Valdemarsvik mitt för förvaltningshuset Strömsvik inköptes 1911 av Carl August Gustafsson i Gållösa, och familjen var skriven på fastigheten drygt ett år 1913-14 i samband med att familjen flyttade från Gållösa till Tåby gård i Ö Ryds socken.

Vammars gård som varit så viktig för Valdemarsviks tätorts utveckling är numera utplånad och i stor utsträckning bebyggd. Gården arrenderades från 1943 och ett antal år framåt av Carl Gustafsson (se under tabell 16) som var född på Gållösa och tidigare varit förvaltare och arrendator av farbroderns gods Vindö och Vinäs. (se sid. 139)

Toverum utmed gamla riksvägen har varit utgård till Snällebo egendom i 200 år men är numera en självständig gård som nu dock brukas i samband med Snällebo. Här föddes Gustaf Mattsson 1782 och han bodde här med sin mor, pigan Margareta några månader innan familjen flyttade ihop på Stinghult. Gamla statbostaden norr om vägen är numera tillbyggd men gamla huskroppen är av hög ålder och kan stamma från 1700-talet. Kanske är GM född i just denna byggnad.

Oltorp, Kullen är en under 1850-talet utflyttad och nybyggd gård. GM köpte åren 1827-38 tre mindre gårdar i Oltorps by som slogs samman till en större brukningsenhet. Åren 1835-39 brukades gården av sonen Anders Gustafsson (tabell 30) sedermera ägare av Snäckevarp. Därefter övertogs hemmansbruket av den yngre sonen Otto Reinhold Gustafsson som 1862 köpte gården av fadern (se tabell 52). År 1878 köpte Otto R. gården Gamlabyn som ligger högt upp på gamla byns plats. Han gjorde i likhet med sin son Carl Gustaf Ottosson på St. Askö, konkurs 1887 och gården köptes av dottern Anna Matilda (tabell 53) och dennas make Carl Johan Nilsson i Öndal. De sålde gården ur släkten 1918 till grosshandlare Ernst Milton. Byggnaderna vid Gamla byn blev dock kvar inom släkten och här bodde Vera Svensson som var mycket släktkär och dog för ett par år sedan. Hon innehade Gustaf Mattssons gamla stamtavla från 1820 som erhållits i gåva av släktingen Elin Petersson i Bredal, Ringarum (under tabell 59).

Lilla Tryserums rusthåll ägdes och beboddes en kort tid av Gustaf Mattsson. Han köpte ¼ del i dåvarande byn 1812 och sålde gården 1817 med god förtjänst.

Kuriöst kom gården åter i släkten 1904, då den köptes av GM:s dotterdotters dotter Ida Andersson och hennes man Per Albert Andersson. Gården omfattade då hela byn efter att släkten Trysén på Brantsbo och Skönero under 1800-talet köpt och sammanslagit alla gårdarna i byn till en större egendom. Egendomen såldes ur släkten 1982. På 1940-50-talet brukades gården av Selim Andersson från Stinghult, gift med Eva Andersson, dotter på gården. Eva är nu 101 år, bor på Ringgården i Ringarum och är kommunens äldsta invånare och tillika troligen släktens äldsta medlem genom tiderna.

Öndal GM:s näst yngsta dotter Susanna Gustafsdotter (tabell 43) gifte sig 1841 med Nils Arvidsson i Öndal. Nils Arvidsson hade svårt att sköta sina affärer och sattes under förmyndare på begäran av sig själv (!) och svärfadern GM. Susanna hade en föräktenskaplig dotter Anna Matilda, fosterdotter hos GM i Danebo och gift med smeden J M Söderqvist i Valdemarsvik. Susanna dog 1868 i Bokullen, en alltjämnt kvarstående stuga på Öndals ägor. På 1860-talet köptes gården av Susannas brorsdotter Anna Matilda Ottosdotter (tabell 53) och hennes make Carl Johan Nilsson. Gården går fortfarande i släkten genom deras sondotters son, Thomas Hellner som även driver ett mycket aktivt jordbruk med mjölkproduktion. (se sid. 116-117, 120)

Skedshult gästgivargård ligger utmed gamla kungsvägen Stockholm – Kalmar. År 1824 gifte sig GM:s äldsta dotter Margareta, döpt efter sin mormor i Stinghult, blott 15 år gammal med gästgivaren Lars Magnus Jonsson i Skedshult. Hon blev änka redan 1855 och bodde kvar hos sin son Johan Larsson och följde med när han köpte och flyttade till Hosum Storgård i mitten av 1880-talet. Hon avled hos dotter och måg på Danebo 88 år gammal 1896. Den enda av GM:s 10 barn som finns bevarad på fotografi.

Stinghult var GM:s mödernegård och hade ägts inom släkten sedan 1685 då den genom ett jordbyte med Henrik de Try på Snällebo kommit till släkten. GM:s mor Margareta hade varit piga hos O R Klöfverskjöld på Snällebo som även varit hennes Curator ad Litem (förmyndare) och genom generöst penninglån räddat gården till henne. År 1796 erhöll Margaretas make Mattias Håkansson ett mycket stort penninglån av greve Gustaf Horn. Genom en uppslitande process 1805 mot sin far Mattias Håkansson lyckades GM, blott 23 år gammal, bli ägare av hela gården och fadern tvingades avflytta efter några år och bosatte sig i Mossebo i Ringarums socken. Familjen bodde på Stinghult till 1835, med undantag av fem år på L Tryserum, då de flyttade till Danebo. Gården övertogs då av sonen Carl Gustaf (tabell 26) som senare även blev ägare av gården och besatt den till sin död 1878. Gården övertogs därefter av dottern Carolina (tabell 26) och maken Reinhold Andersson. Den senare dog redan 1882 och den gamla kära släktgården kunde, trots allvarliga försök, inte räddas inom släkten, utan såldes 1885 till grosshandlare Gustaf Moberg i Valdemarsvik. Nuvarande släkt tillträdde genom köp 1897.
Alla Carl Gustafs barn, med ett undantag av dottern Emilia flyttade till Amerika. En av hennes söner Seth Andersson flyttade dock till Amerika 1904 och blev farmare där. Han har en dotter Vernelle D Johnsson i USA och hon är den enda kända, nu levande av Stinghultsgrenen. (se sid 68-89, 94, 122-123)

Ingelsbo by är födelseplats för GM:s hustru Anna Hansdotter. Anna och GM gifte sig 1806 och levde i ett till synes mycket lyckligt äktenskap i 63 år. Anna avled 1876 på Danebo i en ålder av 94 år. Anna ärvde och bytte mot jord i Ingelsbo till sig jord i Knappekulla, som makarna sålde i samband med köpet av Lilla Tryserum 1812.

Tryserums kyrka stod färdig 1785 och är den enda kyrkan i Sverige som är ritad av tidens största arkitekt Jean Eric Rehn. Efter en hård och hätsk strid mellan socknens patronus greve Gustaf Horn och bönderna i västra delen av socknen flyttades kyrkan ca 1 mil österut i socknen för att ligga mer centralt och närmare Fogelvik. Den nya stora kyrkan skulle även ersätta gårdskyrkan som funnits vid Fogelvik. Under koret finns det Gyllenstiernska-Hornska gravkoret där drygt 20 medlemmar av familjen fått sin sista vila. Riksdrotsen Nils Gyllenstierna död 1601 är den förste i raden och generalmajor Gustaf Horn död 1798 är den siste i raden. I samband med hans begravning slogs det Hornska grevliga vapnet sönder då han var den siste av den Hornska grenen af Ekebyholm. Den mest namnkunnige är givetvis Gustaf Horns farfar, kanslipresidenten Arvid Horn, Sveriges egentlige regent under många år.
Gustaf Mattsson tjänade Tryserums kyrka som kyrkvärd och ledamot av kyrkorådet från omkr. 1813-35, när han avlöstes av sin son Carl Gustaf på Stinghult, som kvarstod ända till sin död 1878. GM föreskrev i ett ”testamente”att den eller de av barnen som klandrade denna fördelning av arvet genast skulle bli förlustig 1/4 av sin arvslott. Denna summa skulle istället tillfalla Tryserums fattigkassa. GM och hans hustru skrev sig aldrig i Gryts socken fast de bodde där i ca 40 år. De var istället hela tiden skrivna på Stinghult i Tryserum socken och begravdes också båda på Tryserums kyrkogård. Bindningen och kärleken till Tryserums kyrka och socken var på något vis obegripligt stor. (se sid.

Fogelviks gods omfattade på 1700-talet drygt halva Tryserums socken samt många gårdar i Gryt, Ringarum, Loftahammar och Östra- och Västra Eds socknar. Gustaf Horn nybyggde gården 1785-95 med en slottslik huvudbyggnad och två par flyglar med gamla förlagor av Carl Hårleman och bearbetade av Jean Eric Rehn. I den sydvästra flygeln inrymde han det stora Hornska biblioteket med drygt 5600 band. Biblioteket hade tidigare varit inrymt i en träbyggnad på holmen NO om gården som uppfördes 1744 av Adam Horn. Denna, Fogelviks äldsta byggnad, kvarstår ännu och är nu huvudbyggnad för den kraftigt reducerade jord- och skogsbruksegendomen. En kort tid omkr. 1850 ägdes gården av kronprins Karl, sedermera Karl XV. Slottet renoverades grundligt 1906-08 av den dåtida ägaren Hakon Wijk, som följdes av Helge Lybeck, måg hos K.A. Wallenberg, som ägare. Slott med flyglar är sedan 1980-talet avstyckade och har renoverats av nuv. ägaren. (se sid. 22-24, 146)

www.tryserumgardar.se